PERSONA |
Denna banbrytande svenska film släpptes 1966 och är unik i både sin berättelse och filmatisering. |
Filmen är regisserad av den berömde Ingmar Bergman och vann priset för bästa film, bästa regi och bästa skådespelerska 1967 från National Society of Film Critics Awards. |
Endast fem skådespelare syns i den svartvita filmen, av vilka endast Bibi Andersson och Liv Ullmann uppträder i mer än en minut. |
Persona handlar om relationen mellan sjuksköterskan Alma, som spelas av Andersson och teaterskådespelerskan Elisabet, spelad av Ullman. |
Elisabet lider inte av någon märkbar fysisk åkomma förutom mutism, och hennes läkare överlämnar henne i Almas vård. |
De två kvinnorna åker till läkarens stuga vid havet, där Alma vårdar den i stort sett katatoniska Elisabet. |
Det finns några tillfällen då Elisabet reagerar på omvärlden, när hon ser en protesterande munk bränna sig själv i Vietnam, när Alma skriker och attackerar henne i frustration, och när hon ser sin man tillsammans med Alma. |
Filmen utforskar blandningen av Elisabets och Alma personligheter allteftersom de lever med och reagerar på varandra. |
Deras känslomässiga bakgrunder utforskas genom deras relationer med sina partners och Elisabets son. |
Den första scenen av Persona börjar med ett klipp av att ett filmteam gör sig i ordning och går sedan vidare till olika filmiska klipp. |
Filmen använder en mängd olika tekniker, bland annat en minimalistisk inställning till scenen och skådespelarna. |
Berättelsen är innehållsdriven, med enbart aktiv rekvisita och en skarp kontrast mellan bilderna i filmen. |
Ljuset bleker bort bakgrunderna, och skådespelarna är klädda helt i svart och utan smink. |
I slutet fångas sammanblandningen av Alma och Elisabet i ett klipp där karaktärerna avbildas stående bredvid varandra, en vänd framåt, den andra i 90 graders vinkel från henne. |
Deras munnar visas på samma plats. |
Just den scenen har sedan inspirerat regissörer som Robert Altman, David Lynch och Woody Allen. |
Comments
Hide